Här i UK är det Fars Dag idag. Konstigt egentligen att det inte är samma dag världen över.. Hade varit smidigare så!
Fars Dag i Sverige eller inte, jag skickade ett kort till pappa iallafall. Och dagen till ära ska jag skänka morfar en extra tanke. Imorgon är det begravning i mormors kyrka och på ett sätt är det skönt att jag för tillfället är för långt borta för att gå. När jag tänker efter var det en vecka sen idag. Det är aldrig kul när döden drabbar ens nära och kära men det som hände var nog bäst ändå. Jag har varit beredd på detta ända sen jag lämnade i julas och jag visste redan innan jag ringde mamma vad det hela handlade om. Vi ska alla vara glada att morfar har kämpat så länge som han gjorde och han har det säkert bättre där han är nu än liggandes i en säng i behov av hjälp dygnets runt.
Jag har inte nämnt bortgången här i bloggen innan av den anledningen att jag inte vetat vad jag skulle skriva. Det har heller inte känts som ett vidare roligt ämne att skriva om. Hur som helst, nu är det sagt och istället för att tänka tillbaka gäller det att se framåt. Vi kommer alla dö en dag, så är det bara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar