Lundabo igen?

Idag har jag och Jonas varit och tittat på en visningslägenhet för nybyggda studentlägenheter i Lund som kommer publiceras för intresseanmälan om ett par veckor. Om allt går som det ska flyttar jag tillbaka till Lund igen i början av nästa år! Vi har väl inte riktigt bestämt oss helt och hållet om vart vi vill bo än, men det lutar åt det nybyggda, fräscha och centrala snarare än det äldre, något billigare och mer avsides alternativet. Hur det än blir längtar jag så jag skulle kunna spricka!

I tisdags när jag kom trött och hungrig efter danskan hade Jonas ägnat sin eftermiddag åt att ungssteka anka, rotfrukter och hasselbackspotatis. Det enda jag behövde göra var att röra lite i såsen. Det är som mamma sa; jag har det bra jag.






Sen ankmiddagen har dock det kulinariska mest gått utför, men ibland behövs det läggas mer tid på plugg än på matlagning. Man kan inte vara ambitiös alltid och min hemmarostade musli är ju grymt god, yoghurten behövde ätas upp och jag är så trött på att ha en halv påse med nachos stående på kökshyllan och en pyttebit ost som bara ligger där i kylen! För att kompensera köket med min frånvaro ska jag nog baka mig ett bröd imorgon kväll efter föreläsningarna och göra några goda mackor. Kan behövas för motivationen till att sitta hemma en fredagskväll och bearbeta patientjournaler.

Idag har vi haft simulatorträning i skolan med en i stort sätt "riktig" patient. Rättare sagt har vi i sjukskötersketeam övat på dockan Simon som både har pulsar, blodtryck och riktiga andningsljud och kan kopplas upp på hjärtövervakning med alldeles vanliga elektroder och mätare. Han styrs av en kontrollant bakom spegelglas och pratar och reagerar på läkemedel precis som vilken levande patient som helst. När droppet rann in höjdes blodtrycket, när ögonen belystes med ficklampa krympte pupillerna och när syrgasbehandling gavs ökad syremättnaden. Ganska otroligt när jag tänker efter! Jag var ansvarig sjuksköterska vid det mest akuta fallet med patient i blödningschock. Jag var lite inställd på att alltihop skulle kännas larvigt och krystat när patienten bara är av plast, men tvärtom var det väldigt lärorikt och riktigt roligt att se att man faktiskt kan på riktigt bara man får fundera en stund och ta hjälp av varandra!