Idag har jag fikat i stan med dessa turturduvorna.Nathalie och jag gick i samma klass under gymnasiet. Vi pratade och umgicks inte särskilt mycket under något av de tre åren. Den första tiden efter studenten hade vi inte heller någon märkbar kontakt. När vi båda i ungefär samma veva åkte till U.K. som au-pairer började vi skicka meddelanden till varandra för att uppdatera oss om hur den andra hade det, vad vi gjorde med barnen under dagarna, hur familjerna var och för att allmänt skriva av sig och dela erfarenheter från det nya livet med någon i samma sist.
Efter hand började mejlen och vår vetskap om varandra utvecklas till en allt mer personlig och djupare nivå. Nu är vi båda på hemmplan igen, men mejlkontakten är fortfarande vid liv och vi tjattrar om allt mellan himmel och jord. Man skulle egentligen kunna säga att vi har lärt känna varandra via datorn! Efter över ett år med skrivna meddelanden tyckte vi att det var dags att ses på riktigt. Jag får väl erkänna i efterhand att jag var lite nervös för att vi inte skulle ha något att prata om och att det hela skulle kännas onaturligt eftersom vi inte umgåtts på tu man hand någon gång innan. Men vi hade det bra i solskenet på Wayne's!
Under sin tid som au-pair träffade Nathalie Ben som numera är hennes pojkvän. Han är för tillfället här i Sverige och hälsar på och verkar än så länge gilla vårt avlånga land. Med andra ord har jag under eftermiddagen pratat engelska, ett språk som för ett år sen var en del av min vardag men som efter min hemkomst lades lite på hyllan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar