För att få ett litet brejk från läsandet passade jag på att baka. Och passande till min sinnesstämning just dag blev det havrerutor. Receptet har jag hittat i allt om mat och (hör och häpna) jag har inte ändrat på någonting utan helt enkelt gjort det lätt för mig och följt receptet. Och inga konstiga ingredienser är det i, det mesta är sånt man har hemma som ändå bara står och tar plats i skafferiet.
Resultatet blev god doft i köket och ett fint brytbröd i långpannan. Saftiga, lite lagom salta rutor med ordentlig smak av havre. Mmm!
Fyrkanterna blev till matiga kycklingmackor som inte var helt lätta att bita över. Belöning för att ha tentapluggat en vecka eller en uppladdning inför morgondagens prestation, välj själva. Hur som helst så finns det inget som slår hembakat bröd och en stor kopp te. Och att koppla bort allt jag tagit in och försöka smälta det tills imorgon. Det tycker jag man gör himla bra med en mysig bok!
Jag har tagit en paus från läskiga skräckromaner och deckare. För tillfället läser jag en bok av Anna Gavalda. Avverkade debutromanen "Tillsammans är man mindre ensam" i min caravan i Skottland och såg filmen när jag var hemma i Sverige igen. Jag är lite butter för att jag inte behärskar franska och kan röras och förföras av hennes härliga historier på originalspråket.
Fastnade nyss för en bit i boken. Ofta när man känner sig kass, när det mesta är för jävligt och livet för tillfället är allt annat än bra svarar man ofta att jo tack, jag mår fint om någon frågar hur det står till. Allt för att inte verka gnällig, besvära den man samtalar med eller behöva förklara sig.
Vände sig om: hur är det, Charles?
Det gjorde ont överallt. I huvudet, i ansiktet, i ryggen, i armen, i överkroppen, i benen, i fötterna, i almanackan, i förseningen som bara blev längre och längre, i det dåliga samvetet, i Laurence och i telefonsamtalen som han fortfarande inte hade ringt.
Alldeles utmärkt. Tackar som frågar.
Helt klart en tankeställare det där..!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar