jag är frälst

Nog för att jag har provat afrodansen på gerdahallen och blivit positivt överraskad, men det här var något helt annat! Åtta lördagar framöver och vid sju tillfällen till i vår går jag en kurs i västafrikansk rytm och dans. Kursledarna kommer från Gambia och har färgglada afrikanska kläder. Trummorna de spelar på har de gjort själva. Och när det är dags att dansa loss är det ingen tråkig skiva som levererar halvkass afrikansk musik utan en liten orkester sitter längst fram i salen och spelar lite vad de känner för.

En timme går åt till att trumma. Det gör lite ont i fingrarna efter ett tag men det rätta knycket kommer nog snart. Man kan ju öva hemma som den ena kursledaren sa, för vi har väl alla självklart en trumma ståendes där hemma. Eller? Andra timmen består av afrikansk dans. På riktigt, som de lärde sig när de var små. Inte sån där som någon träningsinstruktör har gått en kurs i och som har modifierats för att ge så bra träningsresultat som möjligt. Flåsigt och svettigt blev det i vilket fall ändå. Och jag gick hela vägen till bussen med ett leende på läpparna efteråt. Längtar redan till nästa lördag!


Nu har jag precis tagit ut ett citron- och örtbröd ur ugnen (och lyckats bränna mig på underarmen. Ja, igen..) Ikväll håller vi valvaka hos John.