Som Nathalie skrev för några dagar sen, undrar om vi här i Storbrittanien har missat ett par månader. I morse sa nyhetsuppläsaren, utan att röra en min, att dagens topptemperaturer låg på 18 plusgrader. Som om det skulle vara vilken tråkig nyhet som helst och alldeles normalt för början av april. Men jag klagar inte! Solen skiner inte genom molnen idag men det är ändå härligt milt våväder.
Jag har precis varit uppe i huset och fixat fint på köksbordet. Den 3:e april är nämligen inte vilken vårdag som helst. Idag är det Michaels födelse(48-års?)dag. När han kommer hem väntar födelsedagskort undertecknat av hans "staff", ett paket med nyaste CSI-spelet till Wii-konsollen som jag, Anna och Amanda skrapade ihop till, en bukett påskliljor från trädgården och en nybakad kladdkaka. Hoppas han blir glad, och att kakan är kladdig nog. Den såg lite torr ut men med tanke på att jag nästan aldrig blir helt nöjd med mina kladdkakor är det säkert ingen fara. Smeten var god och det luktade som det skulle från ugnen så det är förhoppningsvis bara jag som inbillar mig.
Han ska faktiskt vara glad att där är något kaka överhuvudtaget. De är båda iväg på möte och lunch och simning och allt vad de nu har för sig idag. Alla dörrar var låsta och ingen nyckel nere på kontoret eller i min ficka. Toppen var första tanken! Som tur var hade Sarah glömt stänga fönstret i vardagsrummet helt och hållet sen igår så jag lyckades öppna det fullt utifrån och smita in som vilken annan inbrottstjuv som helst. Jag kände mig lite busig när jag gjorde det och höll tummarna för att ingen skulle se mig! Men det var ju för en god tankes skull och nu ska jag bara komma på en bra ursäkt på hur jag kom in. Kanske inte det bästa att säga att jag hoppade in genom fönstret..
Nu ska jag ut på en cykeltur och se om jag kan hitta några nya spännande vägar. Det verkar finnas en organisk gård här i närheten så jag ska se vad det kan vara för något. Idag blir det då ingen joggingtur. Sarah drog med mig på en igår också så idag får benen vila från löpning! Jag gillar dock dessa små springturer, eller "easy runs" och "slow jogs" som man skulle kunna kalla de. Sarah springer inte så fort med tanke på det skadade (men ack så mycket bättre!) benet, jag följer mest med som moraliskt stöd och pushare och för att få en nypa frisk luft. Det kan man inte få nog av på våren!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar