Det behövs inte mycket för att göra en annan människas dag till något alldeles särskilt. Oftast är det den lilla extra omtanken från en själv som ger den andre en god karamell att suga på flera dagar framöver.
Som när vi efter påskmiddagen körde mormor till hennes gamla barndomshem vid havet i Höganäs. Nuvarande ägarna visade sig vara hemma och bjöd mer än gärna in på en rundvandring. Eller när jag dagen efter gick ut för att få lite luft och bestämde mig för att gå förbi farmors hus och se om hon var hemma. Bara för att säga hej, det var ju så länge sen vi sågs.
Varken den extra omvägen med bilen, några minuters paus från semesterpackningen med besök av en gammal dam eller ett litet stopp på promenaden var särskilt mödosamt för oss. Men att på mindre än två dagar se denna lycka i två gamla människors ögon, det är guld värt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar